Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: A Good Idea revisited; Konst som tankeverktyg (3)

Mika Hannula
A Good Idea
Göteborgs konsthall

Jag kan inte släppa Mika Hannulas formuleringar om konst som tankeverktyg. Jag börjar här med att än en gång citera Hannulas bok om hela projektet The Good Idea:

"....Ruskins whole idea-right here right now. The idea of paintings as vehicles of thought that are nothing purely by themselfes. They can become what they have the potential to be only in interaction, only in being part of the everyday situatedness of ourselfes, the works, the time, the site and connections......

....These are the paintings that are vehicles of thought about our lifes, about messed-up individuals who are always more lost than we care to admit." (Hannula sid 22)

Konst kan alltså vara tankeverktyg med vars hjälp vi hanterar världen och våra liv. (Som exempel ser vi nedan inslag ur Sigga Björg Sigurdardottirs och HannaLena Heiskas bildvärldar från Tomorrow always belongs to us, den senare av de två utställningar som ingick i A Good Idea)

Med våra tankeverktyg begriper vi världen. Våra begrepp är som som lådor med etiketter på vilka begreppen/lådorna namnges. Vi har kriterier som avgör i vilken låda olika saker ska hamna.
Begreppet äpple är en låda med namnet "Äpple" på etiketten. Begreppet människa är således en låda med namnet "Människa" på sin etikett.

Vad är det som avgör vad som ska platsa i lådan benämnd "Människa"? Som en för stunden duglig improvisation kan vi ta Aristoteles gamla definition av människan som ett "förnuftigt djur".
Till exempel krokodiler är visserligen djur, men inte förnuftiga, så de får hänvisas till en annan låda. Enkelt och klart kan man tycka....

Genom systemet av namn/begrepp/lådor kan vi ordna och systematisera världens annars förvirrande mångfald. Ordning och reda råder, allt är placerat i rätt låda, allt har sitt rätta namn, vår världsbild är entydig och inga överraskningar förväntas.....

Men hade det varit så enkelt, så hade vi kanske inte haft eller behövt någon konst. Konsten skulle kanske inte ens varit möjlig.
Till saken hör ju också att vi ofta stöter på, eller själva skapar, sådant som hamnar bortom systemet av namn och begrepp, som faller utanför och mellan de etiketterade lådorna.

Hos bägge konstnärerna är allt i ständig förvandling. De låter olika sorters varelser byta drag med varandra. Skillnaden mellan mänskligt och icke-mänskligt luckras upp.
Begreppslådorna med sina etiketter bågnar och spricker eller upplöses i formlöst stoft eller flyktiga skuggor.

Gorillan ovan har en tatuering med en örn och en kniv som genomborrar ett hjärta. På en annan målning har en mörk ornamenterad människokropp fått ett tigerhuvud. Namnen glider runt eller fladdrar omkring som fjärilar utan att kunna bestämma sig för på vad de ska slå sig ner.

Om bilden ovan skrev jag i somras: "här ser vi ett förtätat svart huvud med vargkontur och en (mänsklig?) kropp som i sig verkar rymma hela naturen, kanske hela kosmos: bland varelsens “inälvor” känner vi till exempel igen blommor, stjärnor, gröna blad, en flygande fågel och en orm."

Och vi ser här också bildens karaktär av kompletterande tankeverktyg. Vi kan uttrycka en del av bildinnehållet rent verbalt. Vi skulle kunna säga något om delen och helheten, om förhållandet mellan enskilda varelser och det kosmos de är en del av.

Men bilden bidrar definitivt till att ge en extra dimension åt det som skulle kunna sägas. Det finns skikt i vår världsuppfattning som inte kan sägas, utan bara kan visas med visuella tankeverktyg. Även om dessa inte är entydiga, eller kanske just därför att de inte är entydiga; kanske är det själva poängen med konstnärliga tankeverktyg......

Bob Dylan har gjort en sång som jag haft i tankarna när jag skrivit det här. Den heter Ballad of a thin man, och skulle, tycker jag, kunna vara någon sorts bakgrundssång för hela A Good Idea.
Det gemensamma är någon sorts undandglidande gåtfull grundstämning, med gränsöverkskridande metamorfoser och halsbrytande associationer.
Vill vi gå in på detaljer kan vi till exempel fastna för den fras som upprepas sången i genom:

"Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones? "

Detta att känna att något händer, kanske till och med se det rakt framför näsan, men inte veta vad det är som händer, det är just att inte kunna ordna in det man konfronteras med i systemet av namn och begreppslådor.

Sångens första vers lyder så här:

"You walk into the room
With your pencil in your hand
You see somebody naked
And you say, "Who is that man?
You try so hard
But you don't understand
Just what you'll say
When you get home.
Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Och här är Mr Dylan själv med a A ballad of a thin man på dvd:n No direction home:

Om man vill lyssna till originalversionen från plattan Highway 61 revisitited (utan videoinslag) så går det också bra:

Och här är sångtextens fortsättning i sin helhet.

You raise up your head
And you ask, "Is this where it is?"
And somebody points to you and says
"It's his"
And you say, "What's mine?"
And somebody else says, "Where what is?"
And you say, "Oh my God
Am I here all alone?"

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

You hand in your ticket
And you go watch the geek
Who immediately walks up to you
When he hears you speak
And says, "How does it feel
To be such a freak?"
And you say, "Impossible"
As he hands you a bone.

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

You have many contacts
Among the lumberjacks
To get you facts
When someone attacks your imagination
But nobody has any respect
Anyway they already expect you
To just give a check
To tax-deductible charity organizations

You've been with the professors
And they've all liked your looks
With great lawyers you have
Discussed lepers and crooks
You've been through all of
F. Scott Fitzgerald's books
You're very well read
It's well known.

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Well, the sword swallower, he comes up to you
And then he kneels
He crosses himself
And then he clicks his high heels
And without further notice
He asks you how it feels
And he says, "Here is your throat back
Thanks for the loan"

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Now you see this one-eyed midget
Shouting the word "NOW"
And you say, "For what reason?"
And he says, "How?"
And you say, "What does this mean?"
And he screams back, "You're a cow
Give me some milk
Or else go home"

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Well, you walk into the room
Like a camel and then you frown
You put your eyes in your pocket
And your nose on the ground
There ought to be a law
Against you comin' around
You should be made
To wear earphones.

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Och till slut är jag väl en sådan där "thin man" som sången verkar handla om. Jag visste mycket väl att något hände när jag besökte utställningarna som ingick i A Good Idea men jag visste nog aldrig riktigt vad som hände.....