Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: november 2009

söndag 29 november 2009

Beyond painting (5); Spår av änglar......

Beyond painting
Mikael Fagerlund

På utställningen Beyond painting på konsthallen i Uddevalla ställde Mikael Fagerlund ut en sammanhållen serie bilder med titeln Traces of angels I (2009).

Bilden ovan ger en liten fingervisning om hur målningarna arrangerats i rummet.

På ytor av förtätat mörker (en blå färg som framstår som "svartare än svart") introduceras smala linjer i olika färger.
(De här fotografierna kan förstås inte fånga hela liveupplevelsen och det gäller särskilt med hänsyn till det mörka ytorna)

Det kan (som ovan) bli ganska komplexa mönster av det här, men någon målning är helt monokrom, (utan några linjer alls) medan andra....

.....har ett enda eller några få streck som kontrast mot sin suggestivt märkliga omgivning...

Traces of angels ska ses som en helhet och det är inte meningen att samlingen ska splittras genom köp av enstaka målningar.

Och så har vi det där med titeln "Traces of angels", Spår av änglar.
Ja, linjerna verkar vara något i sig självt sprött och oansenligt, men som i en omgivning av kompakt mörker får en stor och avgörande betydelse som lysande motkraft till detta mörker.

Och då handlar det kanske inte bara om spår av änglar utan om änglarna själva?

Nej, spår får nog räcka.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, måleri, bild, bilder, estetik, filosofi, modernism, postmodernsim

torsdag 26 november 2009

Beyond painting (4) Rytm och klang.....

Beyond Painting
Konsthallen, Uddevalla
Miguel Mont

Utställningen är över, men jag har en hel del bilder kvar och konstverken själva finns ju också kvar.....

Miguel Mont arbetar på plywood med akrylfärg och fernissa.
Hans sk. flicker paintings bygger på kombinationer av plywoodbrädor av olika dimensioner, "tomrummet" mellan dem, de målade strecken och banden på dem och till sist väggen bakom som väl också blir en del av verken.....

Med detta visuella alfabet skapar han klanger och rytmer i rummet.

Flicker X 2008

Flicker XI 2009

I hans "pore paintings" finns faktiskt en sorts "porer", cirkelformade hål i delvis målade, delvis omålade plywoodskivor.

Pore XXXXI 2009

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, måleri, bild, bilder, estetik, filosofi, modernism, postmodernsim

lördag 21 november 2009

Galleri Biskopsgården; Spridda intryck (2)

Här dyker ytterligare några märkligheter ur Biskopsgårdens readymadevärld upp....

Rund form med fåror och gropar....

Dramatisk antydan I....

Postmålerisk abstraktion (readymade)....

Meningsarkeologi I

Utan titel...

Målerisk skulptur (readymade)

Meningsarkeologi II

Dramatisk antydan II

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, foto, fotografi, estetik, skulptur, måleri, readymades, modernism, postmodernism, filosofi

Galleri Biskopsgården; Spridda intryck (1)

Några bilder ur Biskopsgårdens readymadevärld.....

Gult bakom galler...

Form och formlöshet....

Centralfigur....

Auktoritärt....

Antiauktoritärt.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, foto, fotografi, skulptur, måleri, estetik, readymades, filosofi, modernism, postmodernism

tisdag 17 november 2009

Beyond painting (3); Från sidan sett....

Beyond painting
Konsthallen, Uddevalla

Mikael Fagerlund visar bland annat White Coloured Stripes som består av nio smala rektangulära former som framifrån sett går i vitt. Materialet är acrylglas och rektanglarna är målade med vinylfärg på baksidan.

Tittar man riktigt noga kan man även framifrån, eller ur mycket liten vinkel, se en svagt färgad aura som strålar ut kring de skarpa vita formerna.

Ser man verket från sidan så framträder de underliggande färgerna som ränder.

Verket framstår alltså som en 3-dimensionell målning ("färgfläckar" utspridda i rummet), eller kanske, om man så vill, som en målad skulptur....

Man kan förändra dess karaktär genom att betrakta det ur olika synvinklar....

Kanske är det lite oklart vad som ska räknas som det här verkets framsida.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, skulptur, måleri, estetik, kultur, filosofi, modernism, postmodernism

måndag 16 november 2009

Beyond painting (2); Språk och bild...

Beyond painting
Konsthallen, Uddevalla
Mikael Fagerlund, Miguel Mont, Wolfram Ullrich.

I den utställningskatalog som getts ut i samband med den här utställningen (Katalogen heter också Beyond painting och är dessutom mycket fin) finns det en intressant kontrast att begrunda.

Den handlar om i vilken utsträckning man med hjälp av det verbala språket kan fånga något av innehållet i visuella konstverk.

I en text skriver Hannelore Paflik-Huber 0m Wolfram Ullrichs konst, och om jag fattat henne rätt anser hon att hans verk kan fungera som visuella modeller för den subjektivt upplevda tiden (i motsatts till en "objektiva" klocktiden).

Hon för fram sina idéer med en klangbotten hos den franske filosofen Henri Bergson (1859-1941 ).
En av hans huvudteser är den att "nuflödet" (La durée), det upplevda flödet av tid, är ett av fundamenten för vår världsbild.

Hannelore Paflik-Huber skriver:

"Och exakt den upplevelsen besannas i varseblivningen av Ullrichs verk......Den är den personliga, individuella inre tid som Bergson kallar "upplevd tid".

Hon skriver också:

"Verken är en visuell gestaltning av ´tidens expansion´". Vi kan tillämpa begreppet nu på var och en av färgytorna. Nuet upprepas, används seriellt, och förvandlas därmed till begreppet varaktighet."

I en annan text i katalogen skriver Claire Roudenko Bertin och John Sundqvist om hur vi kan bygga en "fördämning av ord" mellan oss själva och konstverken.

De skriver också: "ju mer man talar om dessa saker, desto mer förnekar man dem"...

..och på ett annat ställe:

"så snart jag öppnar truten åtskiljer jag
när jag säger något om saken är saken förgjord"

Här uppstår frågan:

Har Hannelore Paflik-Huber fastnat i en fälla som vi kan kalla just en "fördämning av ord"?

Hon skriver visserligen inte att orden ska vara modeller för nuflödet, utan de visuella konstverken.
Men hennes förhållningssätt är ändå i hög grad verbalt-teoretiskt och konstverkens status av modeller backas upp och uttolkas inom en i filosofisk referensram.

Hon "öppnar truten" och frågan om saken därmed är "förgjord" kan ställas.
Ju mer man talar, desto mer förnekar man.....

Och på så sätt bildar de här texterna intressanta kontraster och komplement till varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, skulptur, konstteori, estetik, filosofi, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Beyond painting (1): Paradoxal stillhet....

Beyond painting
Konsthallen, Uddevalla

Wolfram Ullrichs verk bygger på kompositioner bestående av formellt strikta målade stålkomponenter, ofta sammanfogade till helheter med en , måhända inte helt entydig, men ändå riktad dynamisk framtoning.

Tillsammans ger de en perspektiveffekt som kan upplevas som en rörelse mitt i det stillastående, kanske som en inneboende antydan om potentiellt omtumlande skeenden som stannar vid blotta ansatsen till en förändring....

De kan framträda med en upplöst materialitet, som en uppenbarelse av något helt annat än det de fysiskt sett egentligen är.

Det handlar ju faktiskt om om 3-dimensionella objekt, men ibland förvandlas objekten, subjektivt sett, till något som mist sin tredje dimension.

Det kan bli frestande att gå fram och försiktigt peta på komponenternas icke-bemålade ytor för att förvissa sig om att de verkligen är uppbyggda av stål......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, bild, bilder, estetik, filosofi, konstteori, modernism, postmodernism

måndag 9 november 2009

What a wonderful world (6); Talar du DITT språk?

What a wonderful world
Göteborgs internationella konstbiennal 2009
Göteborgs konsthall

Susan Hillers videoverk The last silent movie består av en svart projektionsyta med texter på engelska i vitt längst ner. Texterna är översättningar av vad folk säger på utdöda, på gränsen till utdöda eller hotade/allvarligt hotade språk.

Vi ser inga ansikten, inga människor överhuvud taget. Vi hör det obegripliga talet och ser översättningarna.

Man berättar om vardagslivet och sjunger sånger. En del berättar roliga historier, eller talar om seder och tänkesätt. Flera talar om sina relationer till "the whiteman".

Avslutningen är ganska häftig. Texten säger bland annat att comanchefolket en gång i tiden talade sitt eget språk och att detta folk en gång kommer att tala comanchespråket igen.

Så slår det mig plötsligt att just denna talare inte talar sitt eget hotade språk utan engelska/amerikanska.
En engelskatalande comancheindian säger att hennes hotade språk ska bestå och talas av alla igen.

Men detta betyder kanske att hela den kultur och samhällsform som comancheindianerna levde i på något sätt också måste återuppstå.

Det är väl så, att ett utrotat språk även innebär en utrotad kultur och att ett levande språk kräver en levande kultur som grogrund.

Om det är så får comanchespråkets anhängare ingen lätt uppgift....

Så några ord om den text vi ser på bilden ovan:

"Can you speak your language?"

Jag har inget minne av att just denna fras finns med i det verk jag såg/hörde på Konsthallen.

Men frågan har i vilket fall som helst ställts och svaret på den kan verka uppenbart.
Det är klart att jag talar svenska.
Men frågan kan också ges en mer omfattande och mer problematisk innebörd.

Har jag, inom svenska språkets ramar, tillgång till de ord och begrepp som behövs för att uttrycka mina erfarenheter och behov, min livsvärld, min syn på mig själv och min relation till andra?

Och svaret på denna sista fråga är väl inte så självklart....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, video, film, estetik, filosofi, kultur, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

söndag 8 november 2009

En flirt med modevärlden: Outfit Fars dag

Den som sett modebloggar eller motsvarande är kanske bekant med genren "outfitbilder".
Bloggisterna (oftast unga tjejer/kvinnor) tar en bild på sig själva med de kläder de tänker ha på sig under dagen och skriver vad det är för märken och var de kommer ifrån.

Nu fick jag flera klädpresenter av mina (vuxna) barn på fars dag och då tänkte jag slå till med en outfitbild jag också. Jag har aldrig sett att medelålders män gjort något sådant tidigare så jag kanske kan bli en föregångare?
Inspirationskällan är min kära dotter, som gjort många sådana här outfitgrejer på sina bloggar.

Dessutom: mode är ju en konstform det också...

Outfit fars dag: Jeans Dressman, skjorta US Polo (Kapp Ahl), tröja US Polo (Kapp-Ahl), strumpor kampanjpris på Dressman.

Läs även andra bloggares åsikter om Mode, konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, modernism, postmodernism

lördag 7 november 2009

What a wonderful world (5); Notes of a stranger...

Göteborgs internationella konstbiennal 2009
What a wonderful world

Kristina Kvalvik står för ett av de vackraste och mest poetiska inslagen i årets biennal. Hennes verk Notes of a stranger består av tre videoprojektioner bredvid varandra.

De två yttre visar filmer från mer eller mindre förfallna och ödsligt folktomma bostadsområden.

Vi får se dem både utifrån och inifrån, både yttre miljö och sunkiga lägenhetsinteriörer.

Samtidigt läser vi på en projektionsyta i mitten en berättelse av någon som vandrar kring i denna miljö.

Ljuset i filmerna bidrar till att upplösa platsernas materialitet så att de får en overkligt drömlik karaktär.

Bildsekvenserna är något fragmentariska och slumpartade men har totalt sett en någorlunda entydig utstrålning.

Jag ser en kanske lite paradoxal skönhet i denna med andra ögon sett förmodligen trista miljö.
Textinslagen är både berättande och poetiska eller både och på samma gång.

Här finns en genomgående melankolisk grundstämning, men jag anar också en underström av någon sorts sorts avklarnad paradoxal lycka mitt i nedstämdheten.
Associativa referenser till TS Eliot (Waste land?) och Bob Dylan (kanske Desolation row?)faller för mig.

Nedan följer några textfragment ur Notes of a stranger(en brasklapp: min anteckningsbok kan ha trixat något med orden....):

Walking through silent rooms..

Days went by without anything being done. .

My voice slipped from my own to that of another... It had been inconsistent...It was as if the words where made of glass.

I had a feeling of regret but tried not to think about it.

Rode my bike around the outskirts of the city, it seemed abandoned...a house in danger of falling down....all apartments empty.

Det dröjer både länge och väl innan jag upptäcker en bakgrundskuliss av ljud som jag liknar vid åskbuller, regn, ospecifikt brus, vind eller något sådant.

Eller kom ljuden utifrån, från någon annan del av konsthallen?

Vet ej....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, video, film, estetik, modernism, postmodernism, poesi

http://intressant.se/intressant

torsdag 5 november 2009

En konstnärs "testamente"; Rune Hurtigs sista verk

Rune Hurtig lärde jag känna i samband med att jag åtagit mig att skriva konstrecensioner i Bohusläningen.
Jag hade många både intressanta och ibland hejdlöst roliga samtal om konst och allt möjligt annat med honom och andra i kretsen kring Bohusgalleriet i Uddevalla.

Ibland pratade vi om att han verkade gå vägen mot ökad abstraktion i förhållande till motivet och jag frågade honom om hur långt han skulle kunna gå. Skulle motiven en gång helt försvinna? Det trodde han nog inte att de skulle göra helt och hållet.

Han finns tyvärr inte längre ibland oss, men för inte så länge sedan hade man en utställning på Bohusgalleriet, där vi bland annat fick se några av de sista målningarna han gjorde under sin sjukdomstid.
Större delen av målningarna ingår i en serie i vilken alla verk betitlas Oktober-November 2008.

Och jag kan förstås inte låta bli att tänka på våra samtal om motiv och abstraktion när jag ser de här bilderna....