Konsthallen, Uddevalla
Wolfram Ullrichs verk bygger på kompositioner bestående av formellt strikta målade stålkomponenter, ofta sammanfogade till helheter med en , måhända inte helt entydig, men ändå riktad dynamisk framtoning.
Tillsammans ger de en perspektiveffekt som kan upplevas som en rörelse mitt i det stillastående, kanske som en inneboende antydan om potentiellt omtumlande skeenden som stannar vid blotta ansatsen till en förändring....
De kan framträda med en upplöst materialitet, som en uppenbarelse av något helt annat än det de fysiskt sett egentligen är.
Det handlar ju faktiskt om om 3-dimensionella objekt, men ibland förvandlas objekten, subjektivt sett, till något som mist sin tredje dimension.
Det kan bli frestande att gå fram och försiktigt peta på komponenternas icke-bemålade ytor för att förvissa sig om att de verkligen är uppbyggda av stål......
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, bild, bilder, estetik, filosofi, konstteori, modernism, postmodernism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar