Göteborgs internationella konstbiennal 2009
Göteborgs konsthall
Susan Hillers videoverk The last silent movie består av en svart projektionsyta med texter på engelska i vitt längst ner. Texterna är översättningar av vad folk säger på utdöda, på gränsen till utdöda eller hotade/allvarligt hotade språk.
Vi ser inga ansikten, inga människor överhuvud taget. Vi hör det obegripliga talet och ser översättningarna.
Man berättar om vardagslivet och sjunger sånger. En del berättar roliga historier, eller talar om seder och tänkesätt. Flera talar om sina relationer till "the whiteman".

Så slår det mig plötsligt att just denna talare inte talar sitt eget hotade språk utan engelska/amerikanska.
En engelskatalande comancheindian säger att hennes hotade språk ska bestå och talas av alla igen.
Men detta betyder kanske att hela den kultur och samhällsform som comancheindianerna levde i på något sätt också måste återuppstå.
Det är väl så, att ett utrotat språk även innebär en utrotad kultur och att ett levande språk kräver en levande kultur som grogrund.
Om det är så får comanchespråkets anhängare ingen lätt uppgift....
Så några ord om den text vi ser på bilden ovan:
"Can you speak your language?"
Jag har inget minne av att just denna fras finns med i det verk jag såg/hörde på Konsthallen.
Men frågan har i vilket fall som helst ställts och svaret på den kan verka uppenbart.
Det är klart att jag talar svenska.
Men frågan kan också ges en mer omfattande och mer problematisk innebörd.
Har jag, inom svenska språkets ramar, tillgång till de ord och begrepp som behövs för att uttrycka mina erfarenheter och behov, min livsvärld, min syn på mig själv och min relation till andra?
Och svaret på denna sista fråga är väl inte så självklart....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, video, film, estetik, filosofi, kultur, modernism, postmodernism
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar