Beyond painting (2); Språk och bild...

Beyond painting
Konsthallen, Uddevalla
Mikael Fagerlund, Miguel Mont, Wolfram Ullrich.

I den utställningskatalog som getts ut i samband med den här utställningen (Katalogen heter också Beyond painting och är dessutom mycket fin) finns det en intressant kontrast att begrunda.

Den handlar om i vilken utsträckning man med hjälp av det verbala språket kan fånga något av innehållet i visuella konstverk.

I en text skriver Hannelore Paflik-Huber 0m Wolfram Ullrichs konst, och om jag fattat henne rätt anser hon att hans verk kan fungera som visuella modeller för den subjektivt upplevda tiden (i motsatts till en "objektiva" klocktiden).

Hon för fram sina idéer med en klangbotten hos den franske filosofen Henri Bergson (1859-1941 ).
En av hans huvudteser är den att "nuflödet" (La durée), det upplevda flödet av tid, är ett av fundamenten för vår världsbild.

Hannelore Paflik-Huber skriver:

"Och exakt den upplevelsen besannas i varseblivningen av Ullrichs verk......Den är den personliga, individuella inre tid som Bergson kallar "upplevd tid".

Hon skriver också:

"Verken är en visuell gestaltning av ´tidens expansion´". Vi kan tillämpa begreppet nu på var och en av färgytorna. Nuet upprepas, används seriellt, och förvandlas därmed till begreppet varaktighet."

I en annan text i katalogen skriver Claire Roudenko Bertin och John Sundqvist om hur vi kan bygga en "fördämning av ord" mellan oss själva och konstverken.

De skriver också: "ju mer man talar om dessa saker, desto mer förnekar man dem"...

..och på ett annat ställe:

"så snart jag öppnar truten åtskiljer jag
när jag säger något om saken är saken förgjord"

Här uppstår frågan:

Har Hannelore Paflik-Huber fastnat i en fälla som vi kan kalla just en "fördämning av ord"?

Hon skriver visserligen inte att orden ska vara modeller för nuflödet, utan de visuella konstverken.
Men hennes förhållningssätt är ändå i hög grad verbalt-teoretiskt och konstverkens status av modeller backas upp och uttolkas inom en i filosofisk referensram.

Hon "öppnar truten" och frågan om saken därmed är "förgjord" kan ställas.
Ju mer man talar, desto mer förnekar man.....

Och på så sätt bildar de här texterna intressanta kontraster och komplement till varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, skulptur, konstteori, estetik, filosofi, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant