LG Lundberg
Konsthallen
Bohusläns museum, Uddevalla
Här visar jag en bildserie som heter Neonljuset (1971). Motivet är en kvinnlig predikant, Aimée, som var en sorts motsvarighet till 50- och 60-talens Billy Graham.
Hon uppges ha använt ett neonljuskors när hon for runt på sina frälsningsresor som lär ha gjort henne omåttligt rik.
I utställningskatalogen Nedslag konstaterar Olle Granath att konstnären successivt zoomar in motivet tills ......
.......bara delar av stativ, kors och kvinnokropp (ovan) återstår. Han sammanfattar också en av poängerna med serien så här: "I sekvensen töms bilden på mening och innehåll".
Detta är ju ett ganska naturlig konstaterande. Om en meningsbärande helhet reduceras till ett fragment av denna helhet, så ser vi inte längre innebörden i bildbudskapet. So what?
Kanske är det så här: om vi betraktar bilderna som påståenden, så kan den sista fragmentariska bilden bli ett påstående om att också det sammanhang som den första bilden gestaltar är tomt på verkligt substantiellt innehåll. Kvar blir en meningslös tomhet.....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, konstteori, LG Lundberg, måleri
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar