Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: LG Lundberg och det främmande välbekanta

Jag visar här ytterligare några av LG Lundbergs tavlor med urskiljbara naturmotiv som del av innehållet. Den första är en del av en diptyk, betitlad Diptyk 2006-2008, och jag zoomar gradvis in verket.

Det som bland annat är utmärkande, är att konstnären genom kolorit, patinering och genom att så att säga lägga en hinna över bildvärlden, främmandegör denna värld i förhållande till en möjlig bild av vår egen värld.

Att färgen får rinna i strimmor över duken bidrar också till en distansering från den "vanliga" upplevelsevärlden .....

Den här målningen (ovan och inzoomad nedan) har jag visat i ett tidigare inlägg och jag gör det igen. Längtan II (2007) vill jag minnas att den heter och jag kommenterade den då på temat det okända bortom döljande hinnor.

Även här har vi en kombination av en sorts igenkännbar naturskildring och ett drag av främmandegöring och mysticism.

På bilden ovan, av Föreställning (2007), saboteras det föreställande momentet genom införande av speglingar som inte ser ut som speglingar normalt gör. Jämför med bilden nedan, där jag tagit bort det understa partiet:

Längesen (2008) heter målningen nedan, också den i en inzoomad version nederst:

Vi ser här ännu ett exempel på hur ett formellt sett ganska vanligt motiv får en aura av annanvärld över sig.

När jag ser LG Lundbergs målningar associerar jag gärna till Dick Bengtsson, men även till Thomas Zornat, som ställde ut på Stenasalen i Göteborgs konsthall förra sommaren. Bilden nedan har titeln Spången:

Zornat ställde också ut en serie monokroma målningar i blå kolorit. De tre nedan har titlarna: Helsingfors, Berlin och 7:e april respektive:

Jag skrev så här om Zornats verk:

"Min första ryggmärgsreflex inför Thomas Zornats målningar var att han döljer något (vilket han väl också uppenbarligen gör.) Men han verkar dölja något för att kunna visa något annat.