Nedslag
Konsthallen
Bohusläns museum, Uddevalla
"Tomheten förlöst" kallar Olle Granath sitt bidrag till Nedslag, en liten skrift om LG Lundbergs konst.
Det är det som inte är närvarande i bilden, tomheten, frånvaron, som blir det centrala.
Han skriver om en tomhet som ...
"trängde sig på och krävde att bli tydliggjord", och att det är:
"glappet-tomrummet, som är bildernas verkliga innehåll. Det spelar med kraft ut sin icke specificerade närvaro i målningarna."
Han formulerar det också som att "frånvaron tog kommandot över den målande handen. Resultatet blev strängt och kompromisslöst".
LG Lundbergs målning Jackan (0van) kommentarar Granath så här (i direkt anslutning till ovan):
"Då glider ett leende genom konstnärens penslar och han slänger sin jacka över kontorsstolen i ateljén och målar av den: Kan världen vara frånvarande så kan även jag, en viss balans återställdes därmed."
Det verkar som om ett fragment av något kan gestalta det som fragmentet förknippas med, men som självt är frånvarande i bilden.
I bilden av jackan är dess frånvarande bärare på något sätt närvarande.
Det är som om det frånvarande, trots sin frånvaro, ändå kan få någon sorts närvaro här och nu...
Annars kan man kanske säga att en bild av en jacka representerar en jacka och inget annat. Den gestaltar i sig inte frånvaron av allt den genom olika livssammanhang kan vara förknippad med.
Det fins ett tankesätt som gör det här någorlunda klart och redigt: det frånvarande kan bli närvarande helt enkelt genom att vi kommer att tänka på det, till exempel genom association från något som är närvarande på en målnings (eller en jackas) fysiskt påtagliga sätt.
Men ändå verkar det finns något i det frånvarandes närvaro som överskrider det individuellt påtagliga objektens tillvaro...
Den gamla strykerskan (ovan) målade LG Lundberg redan år 1968. Här ser vi en maskin, ett verktyg, som verkar övergivet när strykerskan och hennes sociala arbetssammanhang är borta.
Kvar finns en frånvaro av något som ändå kan kännas förtätat närvarande, fast mer som något ogripart och odefinierabart än som en konkret, välbestämd verklighet.
Olle Granath ser Den gamla strykerskan som en parallell eller förelöpare till några konstverk jag tagit upp i ett tidigare inlägg:
(http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/09/lg-lundberg-och-bortomvarlden.html)
Det handlar om Skärm 28(1971-73):
...och om målningar ur....
...serien Stängsel ovan (1973-79).
Det skulle på något sätt vara samma gåtfulla närvaro av tomhetens frånvaro som talar till oss ur dessa tre målningar.....Så här skriver han:
"I den gamla strykerskan har väven redan börjat spännas över skärmarnas stativ och den galvade tråden att flätas till ett stängsel."
Kanske är det så....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, konstteori, filosofi, måleri, modernism, postmodernism
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar