Jag återvänder här till Piccadilly circus i London för att dra ett av dess offentliga konstverk genom det estetiska
förvandlingsmaskineri jag lekt med i ett tidigare inlägg. (Den som vill läsa den förra texten har länken här:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/01/carl-gustafs-konsthistoria-piccadilly.html).
Jag utgår från en skulpturgrupp föreställande hästar med en mycket kraftfullt dynamisk framtoning. (Jag ber om ursäkt för människohuvudena i bildhörnen).
Det går väl bra att kalla det här
figurativ expressionism om man vill klistra på någon konstteoretisk etikett.

Här är ett av energipaketen i närbildsporträtt:

Och
målet är här att genom en liten tripp i min
högst personliga och egensinnigt associativa konsthistoria komma från denna skulpturgrupp till den ljusreklam jag utgick från i det tidigare inlägget:

Jag har redan introducerat begreppet
non-figurationskvarn: det är en (tänkt) mentalt-kognitiv mekanism som bryter ner föreställande linjer och former, men
under bevarande av vissa karakteristika hos det ursprungliga motivet.
Det finns en målning av Umberto Boccioni,
En fotbollsspelares dynamik, som kan illustrera en tänkbar förvandling av skulpturgruppen:
De föreställande hästkonturerna har malts ned, men dynamiken, den energiska kraftutvecklingen, finns kvar. Nonfigurationskvarnen har gjort ett ganska hyggligt jobb kan vi väl tycka.
Det finns fler målningar av samme konstnär som är intressanta i det här sammanhanget.
Charge of the lansiers är en av dem:

Det våldsamma utbrottet av energisk dynamik finns kvar och dessutom vissa
rudimentära figurativa drag och här finns också ett visst släktskap när det gäller koloriten.
Ett annat exempel skulle kunna vara en målning som i försvenskad version helt enkelt heter
Elasticitet:
Vi ser att non-figurationskvarnen
inte heller här malt ner de föreställande dragen helt och hållet. Vi anar dragen av häst och ryttare, men intrycket blir väl ändå att det är ett
gränsfall. .
Vi ser nedan ytterligare några exempel på bilder, där det figurativa inslaget är
reducerat till en något
abstrakt renodling av det dynamiska uttrycket.
Joan Mitchell. Untitled 1958 (0van). En sirlig, yster och lätt
dansant version av vårt motiv...
Joan Mitchell. Ici. Här verkar det vara en
tyngre materia som härbärgerar det dansanta rytmerna.........
Kandinsky: Komposition 7. Jag tycker nog att Joan Mitchells bilder ligger närmare vårt ursprungliga motiv.........
För att komma vidare genom min privata lilla "konsthistoria" behöver jag på verken ovan tillämpa ett
abstraktions- och formaliseringsfilter, vilket drar samman och renodlar mångfalden till linjer och färgfält av typen enkla geometriska former. (
Geometrisk reduktionism kan vi också kalla det....)

Men även här är tanken att bilden fortfarande ska innehålla ett visst mått av
instabilitet, en
ansats till rörelse, som påminner om hästskulpturens innersta kärna (Ovan Piet Mondrian, Composition with black, red, gray,yellow, and blue 1920)

Det handlar här om en
linjerytmik, ett kraftspel,
till den grad ett sådant låter sig representeras inom ramen för det här mycket strama bildspråket. (Ovan Piet Mondrian Composition with yellow, blue and red 1937-42)
Från Piet Mondrian (ovan Composition with large blue plane, red, black, yellow, and gray
1921) är steget inte långt
till.......

.......
Kasimir Malevich och hans (ovan) Black square and red square, där den kvardröjande
rörelseansatsen ligger i den antydda
obalansen mellan de bägge kvadraterna.
Om vi följer Malevich ett steg till så....

.....kan vi hamna här; (ovan)Red Square: painterly realism of a peasant woman in two dimensions.
Och tja, den potentiella förskjutningen mellan de bägge kvadraterna ovan finns väl kvar som en
formell distorsion med innebörden att "kvadraten" inte blir någon perfekt kvadrat....

......och för att fullborda den
pseudokonsthistoriska vandringen från hästskulpturgruppen vid Piccadilly till platsens
ljusreklam, behöver vi använda någon sorts elektrifieringsaggregat, här representerat av en ljusrörsskulptur av
Dan Flavin.
Det här aggregatet
förvandlar målade ytor till ytor som släpper igenom artificiellt ljus:

....och det som främst skiljer det här elektriska
readymade-konstverket (ovan) från Mondrian-Malevich är bland annat förekomsten av meningsbärande tecken (bokstäver) på den i övrigt av strikt färgfältsmåleri (
hard edge painting, postmålerisk abstraktion) präglade husfasaden.
Och vi har väl här också hamnat lite väl långt från hästarnas energiutveckling som var vår
utgångspunkt...
Vi har låtit skulpturgruppen genomgå en serie
förvandlingar genom pseudokonsthistoriska "mekanismer" och när vi väl är framme vid målet, så finner vi väl att för mycket
förlorades någonstans på vägen.....
Läs även andra bloggares åsikter om
Konst,
samtidskonst,
foto,
bild,
måleri,
skulptur,
estetik,
konstteori,
konsthistoria,
filosofi,
lyrik,
poesi,
modernism,
postmodernismhttp://intressant.se/intressant