Valand 2010; avgångsutställning (5) Jim revisited

Magisterstudenter i Fri Konst 2010
Konsthögskolan Valand
Avgångsutställning
Göteborgs konsthall

Här återvänder vi till Jim Thorells bildvärld. Jag citerade i ett tidigare inlägg konstnärens egen skrivning om att hans figurer ofta bär på en "oro inför sin egen äcklighet men också en ömhet." (fetstil min).

Det intrycket står sig vid ett fortsatt närgånget studium av hans bilder. Vidare skriver han (fetstil min): "Min figurvärld är befolkad av ofrivilliga hedonister som saknar självinsikt. Politiskt..

...korrekta pedofiler, flöddrade älskare och andra förlorare på en lång väg till helvetet.

...De är sensuella stora barn som håller skräcken på avstånd."

Jim Thorell ställer också ut en skulpturgrupp med titeln Big Hippie Tippie II ...

.....med mycket grovt utskurna ansiktsdrag. På väggen intill finns också en sorts....

....guldport, eller vad vi nu ska kalla det och i dess mitt möter oss dragen av ....

.....varelse vars natur är mycket svårbestämbar....

....och sedan har vi återigen frågan om vad segelbåten ovan egentligen har här att göra, har det något med glädje att göra, eller är det ett visuellt minne från bildlektionerna i skolan...

På sätt och vis finns det likheter mellan Jim Thorells och Johannes Branders bildvärldar. Hos bägge finns det naivistiska, råa och opolerade och skenet av primitiv barnkonst.

Samtidigt är det även så att bägge konstnärerna uppnår ett konstnärligt uttryck inom ramen för de formella begränsningar (kanske egentligen en sorts gränslöshet?) de valt.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, foto, skulptur, måleri, konceptkonst, readymades, estetik, konstteori, filosofi, lyrik, poesi, Valand, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Valand 2010; avgångsutställning ( 4) Johannes Brander

Magisterstudenter i Fri Konst 2010
Konsthögskolan Valand
Avgångsutställning
Göteborgs konsthall

Johannes Brander bidrar med en installation, kallad The future will, bestående av en stor mängd målningar, teckningar, skulpturer, objekt med mera.
Det går att se varje enskildhet för sig själv, men man kan också nå en sorts totaluppfattning, där helheten blir mer än summan av delarna.

En del av hans verk ger ett något klantigt och amatörmässigt intryck, eller har ett tydligt drag av barnkonst.....

.....ska man verkligen ställa ut sådant här efter fem år på en konsthögskola kan man fråga sig...

....men å andra sidan ser vi också att en del inslag är väldigt noggrant och detaljerat välgjorda, till exempel flugsvampar med mycel, blommor, stänglar och blad ovan...

....gissningsvis kan det kanske vara så att konstnären väljer uttryckssätt beroende på vart hans intuitiva aningar leder honom...

...kanske är det oväsentligt om verken ger intryck av klantighet eller perfektion så länge det han låter växa fram klingar samman med det han känner i sitt inre.....

Det kan själv skriver i utställningskatalogen är intressant ur den här synpunkten (fetstil min):

"Om ett verk känns alltför strikt och uppstyrt behöver jag kaos och färgexplosioner, banalitet och nonsens i ett annat."

"Jag vet inte vad lyckat innebär, jag har ingen sådan värdemätare. Jag skapar och det blir som det blir....

"Jag dras till det, råheten och det opolerade och oformbara. Ett direkt uttryck."

Han drar även paralleller med sitt musikaliska skapande:

"Jag gör inte musik för att bli bra eller bättre för lyssnarens skull. Min musik kräver inte det av mig. Att jag utvecklar kunskap och färdighet är viktigt, men det sitter inte i skickligheten i att hantera instrumentet.

Jag har samma känsla för måleriet."

Den fina färgklangen ovan visar sig även den vid ett närmare betraktande illustrera...

...Johannes Branders attityd till sitt skapande (lägg märke till hästarna)..

Han skriver vidare: " I ateljén är det kaos, allt har samma värde och allt är urkraft. Jag trivs där."


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, foto, måleri, skulptur, estetik, konstteori, filosofi, readymades, lyrik, poesi, modernism, postmodernsism, Valand

http://intressant.se/intressant

Valand 2010; avgångsutställning (3) Sara Trovik

Magisterstudenter i Fri Konst 2010
Konsthögskolan Valand
Avgångsutställning
Göteborgs konsthall

Sara Trovik har gett sin installation av målningar namnet "Transparens, Motstånd, Fragilitet". Hon arbetar med en rad material och tekniker: sprayfärg, silikon, bläck, akrylfog, aluminium, olika typer av plaster och papper.

Utmed väggarna ser vi färgmateriella explosioner som inte bär på några uppenbara föreställande eller berättande laddningar.......

De rumsfyllande materialen gör att målningarna spretar och sväller ut från väggarna så att 3-dimensionella reliefeffekter uppstår....

Så här skriver Sara Trovik själv om sitt skapande (fetstil min): "I mitt ateljéarbete repeteras handlingar som riva, trycka, skära, droppa, injicera, pressa ihop och klistra. Jag arbetar....

.....direkt och intuitivt. Inget skissande, enbart experimenterande, så ser min arbetsprocess ut. Mina målningar är rörelser."

Låter lite som "actionpainting" eller....


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, foto, måleri, skulptur, readymades, estetik, konstteori, filosofi, lyrik, poesi, modernism, postmodernism, Valand

Valand 2010; avgångsutställning (2) Eva Björkstrand

Magisterstudenter i Fri Konst 2010
Konsthögskolan Valand
Avgångsutställning
Göteborgs konsthall

Eva Björkstrand visar bland annat en serie teckningar där en flicka och ett antal taxar står i centrum.
Flickan är konstnärens alter ego och representerar också "vad det är att vara människa."

På bilden ovan röker flickan faktiskt cigarr tillsammas med de ständigt närvarande taxarna. Fest verkar det vara och golvuret är skafferi/kylskåp...

Så här skriver Eva Björkstrand om djurens roll i hennes bildvärld (fetstil min):

"För mig representerar de det okända, en annan värld fylld av både ordning och kaos som människan aldrig kan nå. Den värld som jag jag inte känner till är behagligare att vara i."

När flickan tittar i spegeln?/förstoringsglaset? (ovan) ser hon en svart fågel vars blickar möter hennes...

Coctailparty eller vad är det flickan och taxarna här (ovan) har för sig....

"Dessutom är djuren mycket roliga att teckna", skriver Eva Björkstrand också. Ser så ut....


Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, skulptur, foto, bild, estetik, konstteori, lyrik, poesi, filosofi, modernism, postmodernism, Valand

Valand 2010; avgångsutställning (1) Jim Thorell

Magisterstudenter i Fri Konst 2010
Konsthögskolan Valand
Avgångsutställning
Göteborgs konsthall.

Det brukar var intressant att se vad Valands magisterstudenter har för sig när det drar ihop sig till avgångsutställning. ..

Tåg från Uddevalla....

...och promenad genom stan upp till Götaplatsen och Poseidonstatyn....

Jodå, de fria konststudenterna har intagit Konsthallen....

Jim Thorell ställer ut en stor samling porträttstudier som får flöda ut över väggarna....

....jag vet inte riktigt vad den här segelbåten har för roll i det här sammanhanget....

Jim Thorell skriver att hans figurer ofta bär på en "oro inför sin egen äcklighet, men ....

.....också en ömhet. De är sensuella stora barn som håller skräcken på avstånd" (fetstil min)....

Är de (ovan) på väg någonstans och vilka är de tro, om de nu är något....

Anna Gustavssons bidrag till den här samlingsutställningen har titeln Push and pull me, och det både går och är tillåtet att sätta sig på objektet i mitten och gunga och rida eller vad man nu känner för....


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, skulptur, foto, bild, estetik, konstteori, lyrik, poesi, filosofi, modernism, postmodernism

Lars Vilks skulptur Arx; till frågan om konsten...

Jag har tidigare gjort ett inlägg om Lars Vilks stora träskulptur Nimis,belägen vid Kullaberg i Skåne....

....det är ett rätt imponerande verk, faktiskt....

...och nu fortsätter vi med Nimis estetiska tvilling, det stora stenverket Arx..

...den är utförd i sten och betong och projektet startade 1991. Lars Vilks har som bekant haft en hel del något konfliktfyllda kontakter med både privatpersoner och myndigheter under årens lopp.
Bland har man begärt att verket ska forslas bort via kronfogdens försorg och skärmytslingarna har bland annat resulterat i bötesförelägganden och överklagningar i högre rättsinstanser...

.....men verket står fortfarande kvar, trots alla juridiska turer och piruetter fram och tillbaks. Och trots sabotage med släggor och andra verktyg...

Projektet Arx har motiverats med diverse ideologiska överväganden.
Till exempel har Vilks sökt kringgå de juridiska frontlinjerna genom att lansera Arx som en bok, som alltså skulle vara skyddad av tryckfrihetsförordningen eller hur.....

.....men tittar man på Arx med något så när fräscha ögon, så blir väl ovanstående (bilden) det närmsta man kommer ordet teori i det här sammanhanget.....

....å andra sidan ska Arx kunna betraktas som en bok med 352 sidor, en väldig "stenbok ".
Dess sidor kan förstås inte vändas, utan betraktaren får istället så att säga vända sig själv. Den högsta toppen, 6 meter, lär ska vara kapitel 2.

Det här är ju ganska kul, men för min egen del betraktar jag de fysiskt realiserade skulpturerna som den konstnärliga huvudpoängen.

Ur estetisk synpunkt tycker jag mest om Nimis. Det metaforiska sociala skulpterandet med "myndigheterna som konstärligt material", ser jag som en visserligen rolig, men ändå underordnad del av helheten. ....

.......och jag skulle tro att min uppfattning delas av de flesta av de många tusen människor som besöker Kullaberg för att se Nimis och Arx....

Mitt tidigare inlägg om Nimis finns här:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/04/nimis-lars-vilks-och-fragan-om-konsten.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, foto, skulptur, måleri, estetik, konstteori, filosofi, lyrik, poesi, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Jan Jarlows magiska värld (3); Bättre sänt än aldrig...

Här kommer några ännu några bilder från Jan Jarlows utställning på Bohusgalleriet i Uddevalla i vintras. Bättre sänt än aldrig....det har ju gått ett tag sedan utställningen, men bilderna finns kvar på hårddisken.....
(Galleriet är nu tyvärr nedlagt, efter många års tappert kämpande. Uteblivna bidrag var sista spiken i kistan, så att säga.)


Här handlar det om utsnitt ur en större målning med titeln Nio päronskruttar. Jag visar dock bara tre....,,,,,

....och går man in i närkontakt med färgmaterian så visar det sig att intrycket av päronskrutt håller i sig ganska länge.... (äppelskrutt skulle väl också vara OK)....

......det försvinner egentligen aldrig, tror jag. Det är svårt att se det här som bara färg och form, även om jag har en hel del böjelser åt det hållet...

.......ta bort de igenkännbara motiven! brukar jag hojta ibland....ta bort träden och barnen och kvinnan med mera så kanske vi kan börja tala allvar sedan...

....men det är klart att en sådan attityd kan jag inte komma hur långt som helst med......


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, foto, måleri, skulptur, estetik, konstteori, filosofi, lyrik, poesi, modernism, postmodernism

Min egen konsthistoria II; Piccadilly revisited...

Jag återvänder här till Piccadilly circus i London för att dra ett av dess offentliga konstverk genom det estetiska förvandlingsmaskineri jag lekt med i ett tidigare inlägg. (Den som vill läsa den förra texten har länken här: http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/01/carl-gustafs-konsthistoria-piccadilly.html).

Jag utgår från en skulpturgrupp föreställande hästar med en mycket kraftfullt dynamisk framtoning. (Jag ber om ursäkt för människohuvudena i bildhörnen).
Det går väl bra att kalla det här figurativ expressionism om man vill klistra på någon konstteoretisk etikett.

Här är ett av energipaketen i närbildsporträtt:

Och målet är här att genom en liten tripp i min högst personliga och egensinnigt associativa konsthistoria komma från denna skulpturgrupp till den ljusreklam jag utgick från i det tidigare inlägget:

Jag har redan introducerat begreppet non-figurationskvarn: det är en (tänkt) mentalt-kognitiv mekanism som bryter ner föreställande linjer och former, men under bevarande av vissa karakteristika hos det ursprungliga motivet.

Det finns en målning av Umberto Boccioni, En fotbollsspelares dynamik, som kan illustrera en tänkbar förvandling av skulpturgruppen:

De föreställande hästkonturerna har malts ned, men dynamiken, den energiska kraftutvecklingen, finns kvar. Nonfigurationskvarnen har gjort ett ganska hyggligt jobb kan vi väl tycka.

Det finns fler målningar av samme konstnär som är intressanta i det här sammanhanget. Charge of the lansiers är en av dem:

Det våldsamma utbrottet av energisk dynamik finns kvar och dessutom vissa rudimentära figurativa drag och här finns också ett visst släktskap när det gäller koloriten.

Ett annat exempel skulle kunna vara en målning som i försvenskad version helt enkelt heter Elasticitet:

Vi ser att non-figurationskvarnen inte heller här malt ner de föreställande dragen helt och hållet. Vi anar dragen av häst och ryttare, men intrycket blir väl ändå att det är ett gränsfall. .

Vi ser nedan ytterligare några exempel på bilder, där det figurativa inslaget är reducerat till en något abstrakt renodling av det dynamiska uttrycket.

Joan Mitchell. Untitled 1958 (0van). En sirlig, yster och lätt dansant version av vårt motiv...

Joan Mitchell. Ici. Här verkar det vara en tyngre materia som härbärgerar det dansanta rytmerna.........

Kandinsky: Komposition 7. Jag tycker nog att Joan Mitchells bilder ligger närmare vårt ursprungliga motiv.........

För att komma vidare genom min privata lilla "konsthistoria" behöver jag på verken ovan tillämpa ett abstraktions- och formaliseringsfilter, vilket drar samman och renodlar mångfalden till linjer och färgfält av typen enkla geometriska former. (Geometrisk reduktionism kan vi också kalla det....)

Men även här är tanken att bilden fortfarande ska innehålla ett visst mått av instabilitet, en ansats till rörelse, som påminner om hästskulpturens innersta kärna (Ovan Piet Mondrian, Composition with black, red, gray,yellow, and blue 1920)

Det handlar här om en linjerytmik, ett kraftspel, till den grad ett sådant låter sig representeras inom ramen för det här mycket strama bildspråket. (Ovan Piet Mondrian Composition with yellow, blue and red 1937-42)

Från Piet Mondrian (ovan Composition with large blue plane, red, black, yellow, and gray
1921) är steget inte långt till.......

.......Kasimir Malevich och hans (ovan) Black square and red square, där den kvardröjande rörelseansatsen ligger i den antydda obalansen mellan de bägge kvadraterna.
Om vi följer Malevich ett steg till så....

.....kan vi hamna här; (ovan)Red Square: painterly realism of a peasant woman in two dimensions.
Och tja, den potentiella förskjutningen mellan de bägge kvadraterna ovan finns väl kvar som en formell distorsion med innebörden att "kvadraten" inte blir någon perfekt kvadrat....


......och för att fullborda den pseudokonsthistoriska vandringen från hästskulpturgruppen vid Piccadilly till platsens ljusreklam, behöver vi använda någon sorts elektrifieringsaggregat, här representerat av en ljusrörsskulptur av Dan Flavin.
Det här aggregatet förvandlar målade ytor till ytor som släpper igenom artificiellt ljus:

....och det som främst skiljer det här elektriska readymade-konstverket (ovan) från Mondrian-Malevich är bland annat förekomsten av meningsbärande tecken (bokstäver) på den i övrigt av strikt färgfältsmåleri (hard edge painting, postmålerisk abstraktion) präglade husfasaden.

Och vi har väl här också hamnat lite väl långt från hästarnas energiutveckling som var vår utgångspunkt...


Vi har låtit skulpturgruppen genomgå en serie förvandlingar genom pseudokonsthistoriska "mekanismer" och när vi väl är framme vid målet, så finner vi väl att för mycket förlorades någonstans på vägen.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, foto, bild, måleri, skulptur, estetik, konstteori, konsthistoria, filosofi, lyrik, poesi, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant