(Saltarvet, Fiskebäckskil, sommaren 2010)
Ernst Billgren har ofta haft en böjelse för att blanda världens delar och egenskaper i nya och oanade konstellationer.
Han kan upphäva begränsningar i tid och rum, så att till exempel stildrag från olika tidsepoker möter varandra på samma duk.
Mänskligt och djuriskt, gammalt och nytt, natur och kultur, figurativt och måleriskt blandas och glider i och ur varandra.
Räven är ett djur som.....
.....vi känner igen från många av Billgrens tidigare målningar. Bilden ovan har titeln "Kanteleflickan tycker sig se prins Håkan" och tittar vi...
.... lite närmare ser vi att räven är klädd i något som påminner om hovkläder från någon för länge sedan svunnen tid. Han håller fram en lysande tingest som ger associationer till myt, saga, magi, alkemi..etc. ....
... Det är en bild präglad av ett gåtfullt skimmer där det figurativa, expressiva, symboliska och rent måleriska bidrar till uttrycket....
Det här (ovan) är ännu en målning med en rävgestalt i centrum. Titel: Färgkastaren träffar medans tiden går med förvånad hastighet.(observera ordvitsen: tiden går inte med förvånande eller förvånansvärd hastighet utan med förvånad hastighet. Det är som om tiden själv, snarare än någon i tiden levande varelse, är förvånad över tidens (sin egen) hastighet........)
Forna tiders överklassutstyrsel finns med här också och rävfursten har till och med en gloria av småfåglar (talgoxar, tro?) kring sitt huvud....
Samtidigt råder ett i det närmaste totalt kaos i hans omgivning. Det distinkta och precisa i Billgrens figurativa bestämningar av sin bildvärlds komponenter ställs mot ett yvigt formupplösande måleriskt drag och....
...frågan är om denna formupplösning ska få vara i fred, eller om den ska tolkas som något som går utöver det som faktiskt händer på duken....Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, modernism, postmodernism, Ernst Billgren, Saltarvet
http://intressant.se/intressant
1 kommentar:
Dina kommentarer är intressanta i den mening att de visar på betraktarens skapande av konstverket, men också därför tämligen allmängiltiga.
Formupplösningen kommer sig av att Ernst på "gamla dar" tröttnat på att färdigställa ungdomens detaljrikedom, vilka tagit evig tid för att ändå enbart bilda en förvisso imponerande kuliss gentemot de viktigaste komponenterna, nämnligen djuren.
Lägg också märke till att Ernst använder sig av det gamla tricket av "betraktaren i bilden", genom att avbilda människorna bakifrån och därigenom slipper att avbilda flickorna.
Det framgår med önskvärd tydlighet av Ernst produktion att han gömmer sina hantverksmässiga tillkortakommanden i djurens och geometrins värld.
Hans mänskliga gestalter har inget uttryck av liv.
De klassiska form, färg, rytm etc är Ernst styrka, vilket också framgår av din analys.
Skicka en kommentar