TS Eliot och de unika raderna.....

Det finns i TS Eliots dikt Preludes några rader som för mig framstår som unika i hans diktning. Varför vet jag inte, de är väl egentligen inte särskilt märkliga.
Men det känns som jag genom dessa rader får någon sorts genväg rakt in i Mr Eliots innersta.

Jag rycker, inte ogenerat, men ändå, ut dem ur sitt sammanhang (fetstilen min):

"..........
I am moved by fancies that are curled
Around these images, and cling:
The notion of some infinitely gentle
Infinitely suffering thing."

Och det är frasen "The notion of some infinitely gentle/infinitely suffering thing" som är det centrala.
I amatörmässig svensk tolkning (typ "rakt av-översättning")skulle vi kanske kunna få något i stil med:

"Tanken på ett oändligt vänligt
oändligt lidande ting"

"Gentle" kan översättas på många sätt, exempelvis till: blid, mild, vänlig, stilla, lätt, behaglig, from etc och "thing" kunde kanske bäst i detta sammanhang översättas till "varelse", "väsen" etc. Notion medger också olika översättningar: tanke, föreställning, begrepp, aning, infall, åsikt etc

Kanske då:

"Aningen om en oändligt mild
oändligt lidande varelse. "

Eller: "Aningen om ett oändligt milt/oändligt lidande väsen"

Ock så alltså den märkliga upplevelsen av att just dessa rader har en unik ställning i Eliots diktvärld.
Och förstås: vilket är detta väsen/denna varelse och av vilken art...


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, lyrik, poesi, litteratur, estetik, filosofi, konstteori, modernism, postmodernism, TS Eliot,