Konsthallen Dals Långed
Jag har en känsla av det blev något snårigt här jag skulle reflektera över Marianne Johanssons målningar Nu börjar det grönska och Vårvinter i mitt förra inlägg nedan.
Jag tror att jag på något sätt ville lösa upp de rigida gränserna mellan årstiderna genom att luckra upp tidsdimensionens linjärt, successiva ordning.....
Jag vet inte om detta går att förstå (för någon), men jag vet vem som inspirerat mig att tänka i sådana här banor.Jag har läst mycket TS Eliot i sommar och speciellt hans Four Quartets.
Burnt Norton (svensk tolkning Artur Lundqvist) börjar så här:
"Närvarande tid och förfluten tid
är kanske båda närvarande i kommande tid
och kommande tid inrymd i förfluten tid.
Om all tid är evigt närvarande
är allt tid oåterlöslig."
Man kanske kan se tiden som en sorts för evigt givet landskap där förflutet och framtid inryms i ett enda universellt nu.
Det kan också betyda att det vi vanligen kallar tid är något overkligt, eller åtminstone oväsentligt.
För Eliot blir människans uppgift att komma ur tvånget att uppleva allt intvingat i tidens rigida schema av förflutet och framtid för att istället leva i ett befriat NU.
Burnt Norton slutar så här:
"Kvickt nu, här, nu, alltid-
löjlig den sorgsna öde tid
som sträcker sig före och efter."
Ja, det här blev kanske inte så mycket klarare, men det brukar det inte bli när man börjar rota i tidsdimensionens inälvor.......
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, koncpeptkonst, bild, fotografi, konstteori, estetik, måleri, skulptur, readymades, lyrik, poesi, filosofi, ts eliot, modernism, postmoderrnism
1 kommentar:
TS Eliot räknas väl som något gammalmodig nu för tiden men jag tycker mycket om hans dikter. Men de filosofiska spekulationerna i Four Qtuartets kan vara svåra att följa ibland. Och det framgår även av ditt blogginlägg...
Skicka en kommentar