Göteborgs internationella konstbiennal 2009
Röda sten
Ice Floes of Franz Joseph Land
Catherine Sullivan
Catherine Sullivans videoverk kan kopplas samman med ett mycket dramatiskt skeende. Utgångspunkten sägs vara originalet till den musikal som uppfördes på en teater i Moskva 2002 när tjetjenska rebeller tog både publik och skådespelare som gisslan.
Hur relationen till musikalen egentligen ser ut är det förstås omöjligt för mig att säga något om eftersom jag inte sett den. Men de viktiga poängerna kan vi nog göra ändå.
I största allmänhet kan man säga att verket pekar på de svåra frågorna om varför vi beter oss som vi gör eller, annorlunda uttryckt, om meningsinnehållet i vårt beteende.Det vi ser utspelas på fem projektioner bredvid varandra och bilden ovan är ett ögonblick ur en av dessa projektioner.
Här finns sekvenser som kan ses som teater/musikalrepetitioner vilket stämmer med förhandsinformationen om verkets bakgrund.
Men det uppstår snart tvetydigheter med avseende på om det som händer verkligen är regisserat eller inte.
Ibland kan jag tycka att "skådespelarna" gör helt meningslösa rörelser som varken är styrda av individernas medvetna avsikter eller regisserade/beordrade av någon annan.
Det kan vara ryckningar eller spasmer eller upprepningar som ger associationer till någon typ av tvångssyndrom.
Så plötsligt kommer människor med automatvapen in och det verkar vara ett autentiskt gisslandrama på gång. Men så visar det sig att "terroristerna" troligen är skådespelare som spelar roller de också.
Kring all denna mångfald av mänskligt beteende uppstår en vid tolkningsrymd av tänkbara meningssammanhang (eller frånvaron av sådana....) som vi försöker förstå. Och när vi försöker förstå kanske vi blir lite mer medvetna om vad förståelse är och vad vi gör för att uppnå den.
Frågan är: hur mycket av det vi kallar förståelse är fiktiva konstruktioner som utgör vår egen version av något som kanske har en helt annan (eller ingen) innebörd?
(Bildinformation: Ice Floes of Franz Joseph Land (2003),Video still. Photograph: Kacper Skowron. Courtesy: Catherine Sullivan) Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, film, video, bild, bilder, foto, fotografi, estetik, kultur, filosofi, modernism, postmodernism
Timeflow av Ulla Viotti.
Verket ovan finns kvar sedan förra året. Då skrev jag så här om det:
I år är Kristian Bystad dessutom representerad med skulpturen ovan, med titeln Man.
Den hör jätteskålen heter "Apres la pluie" (Efter regnet) och är skapad av den franskvietnamesiska konstnären Nicole Ba Vang.
Tittar man noga visar det sig att kvinnan drar av sig sin hud; ömsar skinn eller förvandlas till något radikalt annorlunda eller....
Laura Ford har gjort skulpturer på temat Hemlösa djur. Den ovan heter Hemlös räv.
Ovan ser vi den hemlösa räven i en närstudie.
Hemlös grävling av Laura Ford. Grävlingen rotar i en soptunna efter mat, verkar det som.
Hemlös igelkott av Laura Ford. Igelkotten har någon sorts kundvagn med sig ser det ut som, och i den ligger kassar med...ja, kanske återvinningsburkar som ska finansiera dagens middag? Observa att kassarna inte är några "readymades". Allt är skulpterat.
Det här verket kan jag inte ge riktig rättvisa åt med min kamera, men bilderna illustrerar väl ändå något. Vi ser en sorts grotta som man kan gå in i om man vill. Materialet ser väl närmast glasartat ut, men det uppges vara något som kallas "naturidentisk kåda".
Verket heter Damski Czepek av amerikanen Ursula von Rydingsvard. Innan det kom till Pilane stod det i Madison square garden i New York. Det hände att folk vigde sig inne i konstverket.
Den här skulpturen, Sprung, avLeo Pettersson, är gjord av pilträ. Från toppen där det står ser man ut över kustens vatten, som den här dagen verkligen glittrade i samma starka solsken som gjordet det problematiskt att fotografera.
Det här lejonet, eller kanske snarare blandningen av lejon och människa, heter Leoniden, och bakom det står belgaren Johan Tahon.
Ovan ser vi Leonidens ansikte i närstudie. Undrar vad det egentligen ger uttryck för....
Tournesol (Solros) av Jonas Holmqvist.
Tratt. Gjutjärnsskulptur av Jonas Holmqvist.
Kneeled shadow II, skulptur i rostfritt stål och sten av spanjoren Jaume Plensa.
Videoverket består av enskilda projektioner av körens medlemmar, som tillsammans sjunger sångerna på den här plattan. Medlemmarna i kören uppges alla vara Lennonfans. (För bildfakta se nedan)
Det som bland annat är utmärkande, är att konstnären genom kolorit, patinering och genom att så att säga lägga en hinna över bildvärlden, främmandegör denna värld i förhållande till en möjlig bild av vår egen värld.
Att färgen får rinna i strimmor över duken bidrar också till en distansering från den "vanliga" upplevelsevärlden .....
Den här målningen (ovan och inzoomad nedan) har jag visat i ett tidigare inlägg och jag gör det igen. Längtan II (2007) vill jag minnas att den heter och jag kommenterade den då på temat det okända bortom döljande hinnor.
Även här har vi en kombination av en sorts igenkännbar naturskildring och ett drag av främmandegöring och mysticism.
Vi ser här ännu ett exempel på hur ett formellt sett ganska vanligt motiv får en aura av annanvärld över sig. 
Zornat ställde också ut en serie monokroma målningar i blå kolorit. De tre nedan har titlarna: Helsingfors, Berlin och 7:e april respektive:
Han låter dem formupplösas, förtunnas och tona bort, men inte över försvinnandets gräns.
.JPG)
Marsvin, glas och betong, av Pia Allen. (Marsvin lär betyda tumlare på danska)
Oxiderat rum, skulptur av Jens Evald Hansen.
Reflektion, stålplåt och vatten, av Dan Lestander.
